Karolina. Du vet att jag tycker om dig va?

Jag och Karolina på ett litet berg i norge.

Karolina. Jag fattar inte. Jag kan inte förstå hur du ens kan vilja vara med mig. Efter allt du trott att jag gjort. Som jag inte gjort. Att jag gjort allt elakt, och försökt trycka ner dig på botten. Jag har inte haft en aning om vad andra gjort. Jag visste ingenting. Dom gick bakom ryggen på mig. Så gör inte vänner. Jag säger bara förlåt för allt du trott, och allt dom sa. Även om vi kan vara så jävla osmas så helvetet brakar lös så vet jag endå vart jag har dig. Jag har alltid vetat att det ska vara vi. Och jag vill aldrig släppa dig. jag vill aldrig att vi ska glida ifrån varandra. Och jag vet, ja jag vet att de aldrig kommer hända. Det kommer alltid vara du&jag alltid. Du är den starkaste människa jag någonsin träffat. Du är så bra. Du klarar allt Karolina.

Vi har kännt varann i sju år nu, med bråk hit och dit. Men det har endå alltid vart du&jag.

I'm sorry for your pain
I'm sorry for your tears
for all the little things
I didn't know
I'm sorry for the words I didn't say.