Om jag var en pojke...

... skulle jag nog likna den här mannen!

Visst är han söt?

Vi är lika, har hört det sen jag var liten, och både han och jag skrek " neeeeeej vi är inte lika varann!!" haha, men de är vi nog, fast kanske mer förut en nu. Men jag tror man endå ser att vi är släkt.

Visst är det rätt coolt att man kan vara lik en annan människa? jag tycker det är as coolt.

Jag ser ut som min mamma. Jag och mamma är as lika, alla säger de och alla vet vem min mamma är eftersom vi ser lika dana ut. Och förr tyckte jag inte om att vara lik någon, den enda jag ville vara lik var min lillasyster Jessica. Men de va jag inte haha. Men Jessica och jag pratar lika dant, vi säger typ " FEEEERG" till färg. Men nu tycker jag det är riktigt roligt att jag är lik dom i min släkt. Jag blir liksom stolt. För alla i min familj är så bra!

Jag är inte så lik släckten på pappas sida, inte i utseende, de är mest mammas. Jag känner att jag är lik olle, petter och mamma,moster i utsenede. De känner jag när ja kollar på konsiga kort där ingen av dom är berätta på att dom ska tas.

Jag är lik morfar, mamma och pappa i de att jag vill se hur saker fungerar. Vill oftast skruva isär datorn, mobilen, tv, dv och allt för jag vill se hur de fungerar. hur saker och ting går till. Och det är nästan äckligt att kolla på Evelin och Olle, shit, dom är verkligen lika, ser lika dana ut! Och Evelin och mormor, exakt lika dana i sättet.

Jessica och Ida. Dom ser ut EXAKT lika dant, mer när ida var liten, verkligen as lika.

Men roligt är de med min moster, mamma och morbröder. Dom är så lika, men endå så olika. Moster och mamma ser lika dana ut. Olle och mamma är lika jävla envisa, ingen ger sig haha!

Petter och moster har exakt samma humor.

Jag har nog nåt med alla i min släkt, nåt litet. Och tänk att jag tar med de till mina barn. Jag tycker det är otroligt.

Visst är det?